Frasse- The Man, The Myth, The Concept!

Vet inte riktigt var jag ska börja, känslorna bara svallar o allting bara snurrar, men är ändå så otroligt klart. Jag har de senaste veckorna genomgått nån form av process, där små saker har vävts samman till nånting för mig gigantiskt, är så förundrad över meningen me allt, me alla man träffar, hur slumpmässigt eller ödesmättat allting helt plötsligt kommer till en i rätt ordning tom. Ska försöka börja från början. Jag har under flera års tid missbrukat sex, som ett substitut för känslor, rädslor eller vad de nu må vara. Jag har sårat människor på vägen, blivit sårad själv, blandat ihop känsloro sänkt min självkänsla till i de närmaste obefintlig. Har de senaste veckorna som sagt funderat väldigt mycket o på nåt sätt har min kropp sagt ifrån o ändrat attityd. Vill inte jaga längre, vill inte låtsas mer o har gått från klarhet till klarhet efterhand. Här kommer vi nu till biten om mitt celibatlöfte som inte är så allvarligt som de låter, utan mer än känsla av att ska de va så ska de va på riktigt. Jag vill verkligen inte mer. Inge lek, inge låtsas och den stress jag haft nom mig har plötsligt lagt sig. Jag vill egentligen fortfarande samma saker i livet, men stressen o nå dit har blåst bort. Kulmen på resan nåddes nog ikväll, o nu har jag i 4 timmar suttit o gråtit o skrattat, haft ångest o rädslor o insikter om vartannat, helt plötsligt försonats me ett ex som knappt pratat me mig tidigare, o hon har verkligen gett mig vad jag behöver, så ja vill bara säga:

Helene, jag älskar dig av hela mitt hjärta på de vis som nog just nu bara vi förstår. Du kommer alltid finnas med mig och jag är grymt tacksam över att livet fört oss samman, även om de blev på den bumpiga väg det blev... Dina insikter har blivit mina sanningar, du har lett mig på rätt väg o förklarat samt förlåtit mina felsteg. Allt blev så klart ikväll. Att allting har en mening och att vi verkligen finns här för o lära oss av varandra. Skulle kunna börja skriva poesi för din skull. tack! Kan inte riktigt förklara vad som hänt, allt har bara fått en annan och större innebörd. Till och med sex har fått en underordnad betydelse, även om ja hoppas att jag i fortsättningen oxå kommer älska de me samma passion o glöd som jag alltid gjort. Jag är medveten om att Rom inte byggdes på en dag och at det är lång väg kvar och samtidigt som jag är jävligt skraj för mina nyfunna känslor och tycken så känner ja mig så lättad o full av tro. Från sexmissbrukare till religionsfri munk e ju ändock ett steg. Nej, ja känner verkligen att jag inte riktigt får ur mig de ja vill säga, får nog försöka me en ny version en annan dag.... just nu är jag bara.... glad o tacksam=)

puss...